PLÖTSLIG DÖD I PANDEMITIDER...

 

Nu i tider av obotlig virus, som nu liv skördar. Så uppstår sorg och smärta och snabb och oväntad förlust av nära anhörig eller vän. Att inte som vanligt på begravningen få vara, kan nog kännas konstigt och ovanligt. Men ställ dig frågan måste jag vid din närmaste kista stå och smärtsam sorg kroppen känna. 

Jag var inte med på min brors begravning och det var lika smärtsamt som jag skulle varit där. Men så insåg jag det är inte vars du är då du upplever och känner sorg, det är vad du gör med sorgen. Unna dig att sorgen din närmaste död en vecka eller så länge du känner du behöver. Jag efter 14 dagar skrev ett avskedsbrev till min bror. Som jag brände sen till aska, för vad jag skrev var mellan mig och min bror.

Med tiden har jag mer börjat minnas våra ljusa stunder som syskon men även våra stunder som ovänner. Det jag saknar är väl som vuxen kunna hälsa på min bror och ta en kopp kaffe och en pratstund som andra vuxna syskon gör, men inte jag och han.

Så inser jag hans livsresa var slut och han hade gjort det han skulle i livet på jorden. Och jag vet att han ville jag skulle leva vidare med mitt liv och göra det bästa det.