TANZANIA...

På 70-talet var jag och min familj 2 gånger i Tanzania i Serengetti nationalpark. Då var det inte mycket turism, vi bodde på enkla campingar men i torra hyddor med fönster så vi kunde även se djuren på håll. Pappa sa vi inte skulle kräva mer bekvämligheter än en rum att sova, toalett på campingen och så vi kunde äta på campingen. För det viktigaste var att se djuren i deras egen miljö. Med att djuren var fler än oss, så var vi där på djurens villkor och inte djuren där på våra villkor. Vilket gjorde det mer spännande med deras naturliga beteende.

Jägare som han var kände han inte för att skjuta, men det han använde flitigt var kameran.

Nånting som Tanzanias regering ska tänka på är överexploatering och lyxjakt på nationalparkens djur utrotar landet brödföda om den inte hanteras varsamt. Vi hade det unika mötet i våran ankomst till parken med ett låglands skap på 2 kilometer med bufflar uppemot 1000 stycken, det var mäktigt imponerande syn. Då vi for ut med några vakter på en utflykt med ett schweiziskt par med flakbil, så fick vi närkontakt med vilda elefanttjurar. Jag och min bror satt med beväpnade vakter och fick se på håll senare lejon, flodhästar, hyenor, antiloper med mera. och hela tiden delade vakterna med sig av deras kunskaper om djurens beteende. Det uppskattade jag och min bror. Men vi stängde av motorn på bilen.

Idag skulle jag rekommendera flakbil med människor i bur för att skydda mot lejon attacker, men fördel med att man får närkontakt med djuren på ett tryggt sätt, men på djurens villkor. Och så klart med motorn avstängd såklart.

Tanzania ska komma ihåg att massajerna är en del av Tanzanias kultur och arv, kör man bort dom från mark där dom lever av utrotas en del av Tanzanias kultur.