Då Jamala sjunger om Krim tatarerna på 1944-talet då under Stalins tid. Han deporterade och mördade tatarerna och såg då nuvarande Ryssland återigen inta Krim och upprepa Stalins behandling av Krim tatarerna. Och som Krim tatar sjunger om sin släkts historia med smärta och sorg. Det ger en viss upprättelse för hennes folk. Sen är ju hennes låt rörande och lyssna på då man vet historien bakom låten.
Sen var ju Josef Stalin stolt över hur han mördade och hur illa dom behandlades dessa tatarer så han filmade och fotade vad han gjorde med dom. Så ryssarna kan inte förneka det.
Att tvingas bort från sitt hem 1944 som dessa under smällkalla vintern måste ha varit fruktansvärt.
Sen att få se och återigen uppleva det på 2000-talet igen måste ju riva upp en massa sår då man levde i ett land där man blev respekterad. Men nu hamnar i ett land som inte tolererar homosexuella, politiskt oliktänkande, udda folkgrupper som kosacker och tatarer för att nämna några. Är väl inget man kan känna lycka för direkt. Man ska ju lära av dom gamlas misstag inte repetera dom med stolthet och sen förneka det uppenbara. Oavsett vilket land vi talar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar