I början då ryska eliten tog för sig av statens pengar och bolag så dansades det på borden av glädje, se i ett huj man rikeman blivit. Och guldklockor sig skaffat, diamanter sig köpt, dyra hus med gigantiska ytor man bor och tror att man inger förtroende, att folk tro man rik blitt över en natt på hederligt sätt. Då i sinnet man suktar mer rikedom vill ha, då vanligt hederligt folk i sitt land från hem och hus får gå, då minskade inkomster ej räcka till att täcka kostnader vad man kostar att leva i vardagen.
Sen som en obstinat gammal bitter man inte vill stå för det man gjort utan skulden nån annan man ger och aggressivt bittert biter sig fast vid det stulna och sen mage har att fördöma andra som samma bana tar. Sen då verkligheten biter surt i staten kassa suger, då pengarna så lite man har att fler utarmas ska. Dock oligarkerna tänker bara jag mitt på det torra har då resten som effekten av mitt handlade får mig intet berör. Dock då slutet innebär att det stulna åter till staten bör, så man kan sina barn i ögonen se att då en tid till ända är då ett bättre arv man ger istället för dom problem man ge med misstro av hederlighet, dom får kämpa för att få och att slippa på tå då gå.
Så till er oligarker i Ryssland och Ukraina och som män ni är säger jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar